Svensk ordbok 2009, webbversion

pall`ra sig verb pallrade pallrat pallr·ar●vanligen med partikel, särsk.iväg, upp förflytta sig dröjande och utan synbar in­riktning mot ngt mål Nolltill slut pallrade sig gästerna i­väghan pallrade sig upp ur sängen vid tio­tidenpallra sig (iväg/upp) (ngnstans)sedan 1841sv. dial. pallra; trol. identiskt med sv. dial. pallra ’pladdra’; ev. av ljud­härmande urspr. Subst.:vbid1-274329pallrande