Svensk ordbok 2009, webbversion
verb pallrade pallrat
pallr·ar●vanligen med partikel, särsk.iväg, upp
förflytta sig dröjande
och utan synbar inriktning mot ngt mål
Nolltill slut pallrade sig gästerna iväghan pallrade sig upp ur sängen vid tiotidenpallra sig (iväg/upp) (ngnstans)sedan 1841sv. dial. pallra; trol. identiskt med sv. dial. pallra ’pladdra’; ev. av ljudhärmande urspr.
Subst.:vbid1-274329pallrande